Margarin mot människor - ja så illa är det faktiskt.

  Vägra köpa margarin.

  Rensa bort det helt ur ditt kylskåp.

  Man behöver inte forska särskilt lång stund om margarintillverkning för att förstå att margariner är hälsovådliga. Därigenom blir ju effekten att de verkar mot oss och vår hälsa, inte för oss. Det spelar uppenbarligen ingen roll vilken sorts margariner det handlar om: bak- , stek- eller bordsmargariner.

 

  Jag blir både upprörd och förfärad när jag läser om att både bensin och den riskabla kemikalien natriummetylat används i tillverkningsprocessen och när det gäller bensin finns det även kvar i den färdiga produkten.

 

 Det finns en mängd information på webben om margarin och dess tillverkning, t ex gunnarlindgren.com, matfusket.com eller lifezone.se, varifrån nedanstående kommentar och bild är hämtade:

"En blid säger mera än tusen ord. Smör är det ända alternativet, svårare än så här är det inte!"

 

 _ _ _

  Blir någon förvånad över att barn som äter smör uppvisar mindre allergiska besvär än barn som ätit margariner?

 Du kan själv göra en hel del för att undvika att ödelägga din fysiska hälsa.

 Ta kloka beslut efter att ha satt dig in i den information som finns lättillgänglig.

  Världens mest spridda sångbok innehåller inte mer än 150 sånger, men en del har många verser. Andra har ännu fler. Sångerna är översatta till betydligt mer än 1000 språk och läses och mediteras oftare än vad de sjungs.

  Något att sträva efter:

  vara vid vattenbäckar,

  bära frukt,

  inte vissna,

  lyckas i det man gör.

 

  Läge att ta reda på skillnaden mellan vattenbäckar och vattenbäckar.

  Jag har tagit mig för att måla om altanstolpar med mera. När altanen byggdes för femton år sen, målade jag altanträet i en mellangrön färg med anstrykning åt blått.

 Omsorgsfullt valde jag den dyraste Demidekkfärgen. Den som sades stå bättre emot väder och vind än alla andra färger.

 Något år senare målades hela huset i en något ljusare nyans av samma färg. Demiedekk höll inte riktigt vad den lovade. Den har fällt ganska rejält. De partier av husets träfasad som utsatts för mest solljus har i dag en helt annan färg, som inte har någon som helst likhet med ursprungsfärgen. Medan de delar av huset som varit mer skyddade för solen ligger tydligt nära den ursprungliga. Följaktligen har hus och altan i dag ett flertal olika färger.

  Trist.

 

  När det nu är hög tid att måla om, har jag bestämt mig för att gå ifrån lösningsbaserad färg. Plastfärg på fasader verkar heller inte bra.

  Det där med att träet behöver andas känns viktigt. Jag förstår inte hur träet ska kunna göra det om man kletar plast på det.

 

   Kanske har jag fel. Men min bondlogik, den som jag färvärvade under min uppväxt i ett småbondesamhälle i gränsbygderna mot de stora skogarna, den logiken får varningsklockorna att börja ringa.

  Alltså: tillbaka till det naturliga.

  Linoljefärg är en ren naturprodukt.

 

  Allbäcks Linoljeprodukter är ett familjeföretag som levererar produkter av hög kvalitet. Sonja och Hans Allbäck har återuppväckt den gamla bortglömda kunskapen om linoljefärger som utvecklats under många hundra år.

 

 En studie från Stockholms universitet visar att "pojkar i tidiga tonåren som spelar mycket våldsamma dataspel kan drabbas av fysiologisk och känslomässig 'avtrubbning' "

 

  Är det någon som blir förvånad? Avtrubbning som en realitet är omvittnad.

 

  Erich Maria Remarque har en mycket stark skildring i sin roman från 1929, "På västfronten intet nytt", om när huvudpersonen första gången dödar en människa. Nästa gång, och nästa är det inte lika hemskt.

 

  Jag hade för många år sen, en diskussion med en kvinna som förnekade avtrubbningen som förekomst. Vid samma tillfälle berättade hon att första gången hon såg skräckfilmen "Motorsågsmassakern" tyckte hon den var  hemsk, men efter 8-10 gånger var det helt okej.

  Det är uppenbart att hennes resonemang har stora brister.

 

 Doktoranden Malena Ivarsson, vid psykologiska institutionen och Strssforskningsinstitutet, fäller en anmärkningsvärd kommentar med anledning av studiens resultat: "Det är upp till var och en att avgöra hur allvarligt det är att våld leder till avtrubbning."

 

  Det är väl inte alls upp till var och en!

  Vi lever tillsammans i ett samhälle, och om konsumtion av våld på filmer och spel leder till avtrubbning, så drabbar det oss alla. Effekterna ser vi ute i samhället.

 

  Det är en förvriden tillvaro där friheten att säga och visa precis vad som helst, anses viktigare än att skydda liv och hälsa. Jag menar att vi alla riskerar att utsättas för allt grövre våld i vårt samhälle i takt med att förekomsten av våld i media ökar. Och också genom att konsumtionen av våldsamma rörliga bilder kryper allt längre ner i åldarna. Lägg därtill att den tid mätt i minuter, som barn i snitt tillbringar med sina föräldrar är förskräckande liten.

  Summan av allt detta ser vi till en del i de problem vi brottas med i vårt land.

 

 Vem vill arbeta för de goda krafterna?

 Också genom att säga nej till det destruktiva.

 Och ta ansvar för den värld vi gemensamt fått att förvalta.

 

Foto: Johan Nilsson / Scanpix

Kravallerna i Husby

Jesusmanifestationen 2013

 

 Citat ur lokaltidningen:

 "Polisen...har fått in flera anmälningar om förluster av mobiltelefoner. I ett fall ska en person under en joggingtur runt ...sjön ha tagit en paus för att fotografera miljön.

Denne ska då ha tappat mobiltelefonen i sjön och sedan inte återfunnit den. Det är oklart om telefonen hade simkort."

:)

 

    En präst som hon lärt känna var villig att ha begravningsgudstjänsten. Eftersom brodern inte var medlem i Svenska kyrkan skulle gudstjänsten hållas i ett kapell i närmaste stad.

 

  Jag trodde inte mina öron när hon i går berättade att allt redan var ordnat.

  "Vad då redan ordnat" undrade jag.

  "Jo, begravningsentreprenören hade allt klart. Han håller andakten och har en vän som spelar och så sjunger han själv två sånger. Så vi behöver inte tänka mer på det", berättade hon.

 

  Får det verkligen gå till så här? I ett fritt och demokratiskt land?

  Handlar det bara om att tjäna pengar för en del inom begravningsbranschen?

 

  I ett utsatt läge har vi alla en tendens att lämna ifrån oss rätten att själva tänka efter och formulera hur vi egentligen vill ha det.

 Dessvärre finns det alltför många som är snabba att utnyttja det, ta över kommandot, se till att det går snabbt och smidigt. Genom att visa på färdiga "mallar" för hur det kan gå till, lurar de osäkra och omedvetna människor att tro att det måste vara på ett visst sätt.

 Risken är stor att de anhöriga efteråt känner sig lurade. Erfarenheten visar att det är en hjälp i sorgearbetet att få lov att fundera och planera, att få ändra sig och tänka om tills man är helt nöjd med ceremonin vid avskedet.

 

 Låt inte någon få ta ifrån dig den möjligheten.

 Bestäm dig redan i förväg för att behålla beslutanderätten då du kommer i den situationen att du ska planera för en anhörigs begravning.

 Det har du rätt till och det blir troligtvis bättre än att stressas till att rakt av gå in i det som någon annan helt och hållet bestämt.

 

 

  I söndagens program Kaliber i radions P1 handlade det om skolan.

  Det talades om hot i skolan, och som orsak nämndes större grupper och färre vuxna och så säger någon

"... när assistenter dras in och lärare skärs ner.."

 

 Det var väl ändå lite väl drastiskt, eller.... :)

 

  I Norge firar man sin nationaldag i dag den 17 maj. Och man firar med besked. I princip alla deltar. Norrmän är stolta över att vara just norrmän.

 

  Hur kan det komma sig att det är så stor skillnad mellan nationaldagsfirande i Norge gentemot Sverige?

 

  Kan det handla om att:

  veta vem man är,

  känna sina rötter - lära av historien,

  kämpa tillsammans och sluta sig samman i krig och katastrofer,

  finna en vi-känsla, uppleva delaktighet och ta ansvar för landets bästa

 

  När man vet vem man är har man en stabil grund och trygghet i mötet med andra kulturer och kan vara öppen och välkomnande utan att förlora sin identitet.

 

  I Norge har man lyckats. Förra året firade nio av tio icke-västliga invandrare Norges nationaldag.

  Imponerade och glädjande.

 

  Kom igen Sverige!

 

 Mitt uppe i Eurovision kan man bara konstatera att Carola är en som verkligen kan konsten i flera olika bemärkelser:

 Hon kan konsten att sjunga förstås och att ha bredd i sin musikutövning

 

 Hon kan konsten att överföra positiv energi genom sin framträdanden

 

 Carola kan konsten att ge en redan färdig sång, ett eget liv

 

 Hon kan konsten att engagera och väcka känslor. De positiva uttrycker sig i superlativer som att hon har "star quality", "är outstanding", "har stark personlighet", "får allt att stämma" eller "Den rösten kommer inte härifrån." (Citat ur Främling av Ekström, Koljonen)

 

 Hon kan konsten att hålla i kvalitet årtionde efter årtionde - Carola har hållt måttet som artist i 30 år

 

 I dessa dagar ser man tidningsrubriker som "Carolaklass på Mede" eller "Carola håller på..."

 

 Hon har också hållt som förebild, en god sådan. Tron på Jesus har räddat henne från att ödelägga sitt liv i missbruk och därigenom skada både sig själv och sin omgivning

 

  Carola kan konsten att med stolthet vara tydlig i sin kristna tro

 

 

 

 

 

 

  Stolta sticker de upp, tulpanerna. En bra bit över de andra växterna står de där. Raka och iögonfallande. I en mängd olika färger.

  Se, så fina vi är! tycks de ropa ut.

  Påminner mig om att jag är vacker och värdefull.

 "Jag har format dig övermåttan underbart", säger Han som ville mig och tänkte mig. "Jag har kallat dig vid ditt namn, du är min." Orden kommer till mig ur boken som talar.

 Oslagbart avstamp i mötet med en ny dag,

 med nya uppgifter

 och utmaningar.

 Det bästa av allt: orden gäller även dig.

 Landa i dem, ta dem till dig, låt dem forma din dag.

 Låt tulpanerna tala även till dig.

 Önskar dig en underbar dag.

 

  Jag älskar luktärtor. De är underbart vackra när de blommar. Färgerna är många. Och doften är helt ljuvlig.

Förra året kom jag igång lite sent och de blev inte riktigt så stora och rikblommande som jag tänkte mig.

 

  Till min förskräckelse insåg jag i går att det var hög tid att sätta igång. Snabbt fick jag fram den inhandlade påsen med ärtorna, placerade dem i en burk och hällde på vatten. Detta för att de skulle svälla enligt rekommendationen på fröpåsen.

 

 Idag hade jag endast en halvtimme på mig mellan brödbak och sammanträde.

 Snabbt iväg ut för att påta ner de blötlagda luktärtorna i groddfacken. Två ärtor i varje liten fyrkant blev det. Tänkte att det skulle bli väldigt bra. Det gick i rekordfart, och jag var väldigt nöjd när jag ställde tillbaka säcken med planteringsjord igen. Ända tills jag upptäckte att det var säcken med kogödsel jag satte in! Jag hade alltså tryckt ner ärtorna i kogödsel och inte i planteringsjord :(

Ha, ha !

 

Så här såg det ut när jag nöjd hade avslutat det hela. Jag får sova på saken och se vad nästa steg blir.

 

  Ny forskning presenteras runt astma. Det enda som lyfts fram i radionyheterna är rökning som orsak till astma bland barn. Även passiv rökning. Det stämmer säkert.

  Men det som aldrig upphör att förvåna mig är då en enda faktor lyfts fram som orsak. Som om vi inte dagligen utsätts för en stor mängd olika gifter.

  Gifter i vår föda, genom besprutning och tillsatser.

  Gifter i våra hygienprodukter.

  Gifter i våra kläder.

  Gifter i våra bostäder.

  Gifter i luften - rökning och industriutsläpp.

 

  Vi kan inte blint lita på någonting. Varenda en av oss har ett ansvar för att göra aktiva val och undvika de farliga tillsatserna och ingredienserna i det vi stoppar i oss och sätter på oss. Genom att välja bort de dåliga produkterna kan vi hjälpa till att medverka till att de försvinner. För det som ingen köper upphör så småningom att saluföras.

 

  Att enbart titta på prislappen och välja det billigaste kan bli väldigt dyrt i längden. Det som gör oss sjuka blir förr eller senare mycket kostsamt, både för oss enskilda och för hela samhället.

 

 

                       

Bilder från www.giftinformationscentralen                     

 Det har precis varit långhelg.
 Batterierna blir urladdade. Sjukskrivningarna handlar inte bara om fysisk sjukdom.

 

  Har du någon gång försökt ladda ett batteri som är i ständig rörelse? Som studsar runt.Eller som du själv springer omkring med.

  Det är en lite skrattretande tanke. Vem försöker ladda sin mobil eller iPad eller dator samtidigt som man stressar runt med dem. Sladdens koppling till eluttaget begränsar ju faktiskt rörelsemöjligheten ganska rejält.

 

 Varje människa behöver ladda batterierna. Det är känt sen uråldrig tid att vi behöver en rytm i våra liv som innebär regelbunden vila. Sjudagarsmönstret har de flesta av oss vuxit upp med. Det är en god ordning.

  Jag är övertygad om att det hör med till det grundmönster och den grundkod som finns inprogrammerade i vår tillvaro.

  Våra almanackor visar tydligt sjudagarscykeln genom sin uppställning med veckor. Söndagen är som gjord för paus, vilket jag tidigare varit inne på.

  Röda dagar i almanackan är faktiskt bra. Då erbjuds det gudstjänster. Möjlighet att stilla sig. Att ta emot, att fylla på.

 Kontakt med kraftkällan.

 

 Det finns Någon som pratar om sig själv som "källan med det levande vattnet".

 Låter som en fantastisk påfyllnadsstation.

 

 

 

   Jag kan bara inte upphöra att förundras över det faktum att saven i träden rinner uppåt.

   Vår efter vår trotsar den naturlagarna. Och inte bara på några enstaka håll - nej i miljoner träd på norra halvklotet.

  Och ändå blir det inga feta rubriker i pressen. Fastän det sker inför öppen ridå. Mitt framför våra ögon stiger saven uppåt så att knopparna sväller.

  Tills de brister.

 

 

   Mina tankar leds till Karin Boye. Hon formulerar tankar och känslor runt bristandet. Och hon noterar hur tyngdlagen får dropparna att falla.

 

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.
                     -  -  -

 Min trädgård är fylld av pånyttfödelser:

 

  Döden är något främmande. Det blir alldeles extra tydligt när det är unga människor eller barn som dör. Egentligen borde det vara lika uppenbart då åldringar slutar livet.

  Vi blir bara så avtrubbade av det som händer tillräckligt ofta att vi inte reagerar. Även det främmande och det onaturliga uppfattas till slut som vanligt och näst intill naturligt.

 

 Läge att påminna sig om att Livets designer aldrig hade med döden i sitt konstverk. Inte sjukdom och vissnande heller. Det är något främmande som kommit in. 

 

  Genom media påminns vi flera gånger dagligen om döden. Den kommer oss vardagligt nära, trots att vi i vårt samhälle skjuter den ifrån oss på alla möjliga olika sätt.

 

  Påträngande nära varje förälder smyger sig döden när vi hör om den bortglömda tvååringen i bilen.

  Familjetragedi.

  Vi kan inom oss se bilden av en tvååring som sitter tyst, kanske sovande, i bakåtvänd barnstol i bilens baksäte.

Morgonstressad pappa med tankarna överfulla av allting annat.

 

  Denna splittrade tillvaro med en aldrig sinande ström av intyck och krav, ställningstagande och avbrott. Press och stress.

 

  Insikten om att det kunde varit precis vem som helst av oss. Det kunde varit jag. Under tillräckligt pressade förhållanden kan vi allesammans göra hur stora misstag som helst.

 

 För många år sen hade jag förmånen att lyssna till en underbar kvinna som då hade hand om Malmös alla barnmisshandelsfall. Vi var ett gäng pedagoger som mötte misshandlade barn i vår dagliga verksamhet. Erfaret och  ödmjukt betonade hon att vem som helst av oss skulle kunna bli en barnmisshandlare om även vi hamnade i omständigheter som övergick vår förmåga.

 

 Hon förmedlade en insikt som är ovärderlig i mötet med andra.

 Bara den som ser sin egen ofullkomlighet kan finnas till för sin icke-perfekte medmänniska. Och ge förståelse, kärlek och förlåtelse.

 

 Jag bara hoppas att dessa drabbade föräldrar söker sig till den ende som har det liv att erbjuda som döden inte rår på.

 Som har sörjt en död.

 Och som själv har smakat döden.

 Men som vann över den.

 

 

  Mobbning i skolans värld har förekommit i generationer. Vem har inte med skräckblandad nyfikenhet lyssnat på sina gamla föräldrar när de berättat minnen från sin skoltid. Som väl är finns numera lagstiftning som kräver att skolan arbetar mot alla former av mobbning.

  Tiotusentals barn i vårt land har smärtsamma efarenheter av öroninflammationer.

  Olivolja ökar genomblödningen vilket lindrar och hjälper - ofta på någon timme.

 

  Gör så här:

  Forma en liten bomullssudd på en tändsticka

  doppa den i kemiskt ren olivolja så att bomullen blir genomdränkt

  värm över en ljuslåga och känn efter mot din egen kind så att oljan inte är för varm

  dra sen lite nätt i den sjukes ytteröra så att hörselgången rätas ut

  lirka och skruva lite på tändstickan när du oändligt försiktigt för in den med olivoljesudd, ända in till trumhinnan

  dra sen ut tändstickan utan att bomullen följer med.

  Se till att bomullssudden har några långa trådar som du kan ta tag i då du drar ut sudden efter en halv dag.

  Byt eventuellt bomull efter fem - sex timmar. Är den sjuke sängliggande så brukar bomullssudden falla ur av sig själv.

 

  Kemiskt ren olivolja köper man på apotek. Det går alldeles utmärkt att ha en flaska liggande i frysen och sen vid behov skrapa ur lite frusen olja i en kopp eller ett glas. Den töar snabbt, men går det inte tillräckligt fort så töar man den i vattenbad.. Undvik micron. Den förstör och deformerar molekyler, och vem vet vilka viktiga egenskaper i olivoljan som förstörs.

 

  Jag har ännu inte hört talas om någon som inte blivit hjälpt av denna gamla beprövade huskur.

 

  Så låt oss kämpa för sunda huskurers renässans!

 

 

   Röd dag i almanackan mitt i veckan. Rött signalerar: stopp, stanna.

   Det ger möjlighet att skruva ner tempot.

   Välbehövligt.

   Kristi himmelsfärds dag står det i kalendern. Spännande! Det är en bekännelse att det finns en himmel.

   Läge att ta reda på mer.

   I världens mest spridda bok finns han som gett namn åt dagen i dag. Han som gjorde de största anspråk någon människa någonsin gjort - att han var Gud. Han nöjde sig inte med att säga det med ord, för det finns det fler som gjort genom historien. Nej han verifierade det genom extraordinära handlingar som att med ord göra blinda seende, döva hörande och några döda levande igen. Och många sa wow, en sån Jesus är bra att ha. Andra gick, typ i bibelskola hos honom i några år. Deras liv blev aldrig mer desamma. De lämnade allt för att vara med honom.

 

  Eliten blev som förryckta av avundsjuka. De lyckades ta död på honom och trodde gissningsvis att nu hade de fixat problemet med galningen som "hela världen springer efter".

  Men oj, det blev visst inte så.

  De plikttrogna och pålitliga soldaterna som stod vakt vid hans grav, kom rusande tillbaka in i stan tidigt på den tredje dagens morgon, förstörda av skräck. Jordbävning och bländande ljus var ingredienser i deras vittnesmål. Och en sten som utan hjälp av människohänder flyttade på sig, trots det obrytbara sigillet.

  Makteliten har i alla tider vetat pengars makt. De försökte köpa sig lojalitet och tystnad.

 Det var till synes lugnt i en och en halv månad. Så var i alla fall motståndarnas perspektiv. Vännerna däremot fick påhälsningar titt som tätt. Oförutsedda och ljuvliga.

 

  Sen kom den dag vi påminns om i våra almanackor i dag. Han samlade sina vänner på ett berg, gav dem ett uppdrag och lyftes sen upp inför deras ögon. Inte ut i rymden, för det hade inte gjort någon skillnad, som förre biskopen Jonas Jonsson påpekar. Det är ju inom kosmos. Himlen är en annan dimension.

 

  Och sen då? Trist för vännerna, eller? Var det slut nu, och återgång till vanlig vardaglig tristess?

 

  Överraskningschock skulle det nog stått på kvällspressens löpsedlar i dag.

 

  Det är nu det ska börja. Det osannolika projektet att sprida de glada nyheterna om honom över hela klotet.   

  Hans sista ord var: Jag är med er alla dagar.

  Först tio dagars osäker väntan.

  Där fortsätter det.

 

Bild från dreamsofclematis.blogspot.com

 

  Livsfarliga livsmedel.

  Lyssna in motsägelsen.

  Vi ska väl ändå inte acceptera gifter i vår mat!

  Ändå handlar det inte om OM vi kan stoppa i oss något som innehåller gifter, utan om HUR MYCKET gift vi kan tillåta.

 I dagarna har det uppmärksammats att Östersjölax säljs som delikatess i EU, trots att den innehåller höga halter av giftet dioxin, som tros kunna ge cancer och påverka fortplantningen. Vi får veta att den inte bör ätas av gravida och barn mer än två-tre gånger per år. Det som inte får ätas mer än en gång på fyra månader måste vara väldigt giftigt.

 Det jag alltid har undrat över är om sådana här undersökningar tar med i beräkningen att vi kanske får i oss samma gift på andra sätt, och därigenom förstås, ökar risken för vår hälsa.

 Det är inte precis någon nyhet att Östersjölaxen är hälsovådlig. Redan den 24 oktober 2005 skrev Mattias Öberg i DN om att flera oberoende studier från USA, Nederländerna och Tyskland rapporterat samband mellan låga halter av samma miljögifter som finns i Östersjöfisken och beteendestörningar, påverkan av hormonnivåer och tätare infektioner.

 Det finns många som hävdar att lax från Östersjön är helt och hållet otjänlig som föda.

 Jag har hört berättas hur man för några år sen prövade att använda den till foder åt lax vid odlingar i Norge.

 Gissa vad som hände.

 Jo, fiskarna i odlingarna dog.

 Dessvärre är detta inte det enda exemplet på matfusk. Fortsättning följer.

 Vi har rätt att få tillförlitlig information om risker och gifter i våra livsmedel.

 Kräv giftinnehållsdeklaration!

 

  Kattungar är absolut nåt av det sötaste som finns. Mjuka, livfulla, leklystna, livsbejakande och med en inneboende förmåga att locka fram de mest positiva sidorna hos oss.

  Jag är uppvuxen på en liten gård i skogstrakter, där vi hade några stallkatter som skulle hålla efter mössen. Men vi hade också en innekatt eller två. Den jag minns bäst var vår musgrå enfärgade Lotta. Det var alltid en speciell glädje då innekatten fick ungar i försommartid. Glädjen uppvägde mödan att få ungarna rumsrena. Innekatterna och deras ungar hör till mina ljusaste bondgårdsminnen.

  Det är mindre än ett år sen jag för första gången i mitt liv mötte Ragdollkatter.

  Vilken upplevelse!

  Jag visste noll och intet om raskatter förutom att jag hört talas om att det fanns perserkatter. Men för mig handlade katter om stallkatter och innekatter.

  Ragdoll tog mig med storm. En signifikativ egenskap är att den slappnar av och blir som en trasdocka när man lägger den på rygg.

  Jag rekommenderar alla som är glada för katter att stifta bekantskap med en Ragdoll.

 

  Här kommer ett litet smakprov från S*Jörgårdens Ragdolls.

  Håll till godo!

 

 

  Individualismens tidsperiod kanske börjar gå mot sitt slut. Länge nog har egots lov sjungits i alla tonarter, påträngande och högljutt. Satsa på dig själv - för underförstått, ingen annan gör det. Och nej, det blir ju så när tillräckligt många individers fokus vrids från medmänniskan till en själv. Vi har lurats att tro att "ensam är stark".

 

  Johan Staël von Holstein slår an en ny sträng när han sammanfattar sin karriär: "De enda som bryr sig om pengar är socialisterna. Som entreprenör har du helt andra värderingar om vad framgång är". Så säger han i en intervju med Malin Eijde i Helsingborgs Dagblad inför sin 50-årsdag. Och artikeln fortsätter: "Han räknar upp: har legat i bräschen internationellt i byggandet av internetkonsulttjänster , text-tv-produktionsbolag och inkubatorer för nystartade företag. Har hjälpt och stöttat många framgångsrika entreprenörer som i sin tur har tjänat mycket pengar".

Tack för att du säger det där sista, Johan!

För att du visar på ett annat mönster.

Och för att du verkar stolt över det.

 

  Andra livsvärden än de materiella lyfter du också upp som framgångsfaktorer då du i artikeln fortsätter: "Lägg dessutom till att jag har bott 28 år utomlands, i och med det har lärt mig fem språk, är gift med världens bästa kvinna och har två helt underbara  barn - jag tillhör nog en av de mest framgångsrika personerna i världshistorien!"

 

  Det är så starkt hoppfullt med människor som vet glädjen i att hjälpa andra till framgång. Precis så jobbar både jag som entreprenör och många andra med mig. Glädjen blir dubbelt så stor - minst, när man får vara delaktig i andras framgång.

 

  Det har nästan varit fult att säga det under en alldeles för lång tid. Att stå för den urgamla sanningen att ett liv får mening i den mån det är ett liv för andra. Det som i alla tider har drivit föräldrar att avstå och offra för sina barn och sin familj. Troligen alla generationer fram till 40-talisterna som valde sig själva. Det vill säga de tongivande gjorde det och andra röster drunknade i körerna av JAG och MIG  och MITT. De blir nog västvärldens första generation som inte lämnar efter sig av sitt goda till barn och barnbarn. Och när de har njutit av att ha sprängt alla gränser, själviskt tagit för sig och behållit, köpt sig allt man kan köpa för pengar, så finns det endast ångest kvar för den som trodde att detta skulle kunna ge mättnad åt själens djupaste längtan.

 

  Leif G W Persson berättar avskalat och utlämnande i Gustavs grabb. Han skriver om ångesten som berövar honom nattsömnen.

 

  Jag bara uppmanar dig att gräva djupare, du som smakat ångestens fasor.

  Det finns nåt mer i livet.

  Det finns Någon som har ett erbjudande.

  Ge dig inte utan att finna ut vad det är.

Under min högstadietid fann jag en underbar dikt som jag har burit i mitt hjärta sen dess. Tyvärr har jag tappat bort författarens namn, och har letat förgäves. Snälla, hör av dig du som vet.

Jag bara hoppas att jag minns den korrekt.

Varsågod:

 

Jag återfann jorden en morgon

regntvättad ny och skön

Vinden drog bort med molnens hjord

över kullarnas krön

 

Jag såg en fågel mot himlen

den steg ur mitt eget bröst

Den steg mot en solstark himmel

med jordsångens julbelröst

 

Jag gick som bländad i ljuset

och såg vad livet var

Till alla gårdagens frågor

fanns öppna och enkla svar

 

 

Nu har jag fått veta att författaren heter Gustav Sandgren. Tack för hjälpen Benedicte.

Underbart soligt vacker vårsöndag. I trädgården finner ögonen vila i plätten av utslagna vitsippor. De står där anspråkslösa, öppna och vackra jämte intensivt blå scilla. Insprängt i det blå sticker minipåskliljorna upp. Lysande gula drar de blicken till sig. Tulpanerna börjar komma. Här finns både vanliga röda som jag uppfattar som naturliga - hur det nu är med det egentligen - och svagt randiga som är förädlade. 

Ursprungligt - naturligt - förädlat. Det tål att fundera över vad orden står för, och om  vår användning av dem stämmer egentligen.

Ordens makt över tanken. Fascinerande och skrämmande. 

Kommer att återkomma till det.

Blicken dras till trädens svällande knoppar. Jag slås av det faktum att saven i träden trotsar naturlagarna.

Hur kan saven ta sig upp i träden? Många, många meter! Och detta på en planet där tyngdkraften drar nedåt!

Nog är det väl tydligt att tillvarons designer har humor.

Och sina alldeles egna kreativa lösningar. Utan att fråga någon om lov. 

Det väcker min lust att vara lite vild och galen emellanåt.