Orsak och verkan
Psykisk ohälsa ökar bland unga mellan 16 och 24 år. Sedan 1990-talets början har den mer än fördubblats. Skolhälsovården lyckas inte fånga upp problemen i tid, konstateras det gång efter annan.
Vår bedömning, säger Marika Markovitz, på Stockholms Stadsmission, är att det viktigaste för att minska psykisk ohälsa bland unga är att öppna fler vägar in i psykiatrin. Ur Dagens Samhälle 26 maj 2016.
Min bedömning, tänker jag, är att sätta in resurserna långt, långt tidigare. Självklart ska det också finnas tillräckliga resurser när skadan redan skett, dvs när signaler indikerar att sjukdomen hotar att bryta ut. Tillräckliga resurser behövs även för dem som redan drabbats av psykisk ohälsa.
Men det viktigaste av allt är att, så långt möjligt eliminera riskerna för psykisk ohälsa.
En viktig faktor är att stötta hemmet, att uppgradera familjens status. Föräldrar behöver få höra att de är viktiga i sina barns liv. De behöver få tilltro till sin förmåga och betydelse för sina barns trygghet. Och nu menar jag generellt. Det finns föräldrar som inte är bra för sina barn, men de är undantagen och om dem ordar jag inte just nu.
Näst efter familjen behöver skolan vara en plats som rustar barn och unga för uppgifter inom arbetsliv och samhälle.
Därnäst behöver samhället vara till för alla olika sorters kompetens, både praktisk, omvårdande och intellektuell. Samhället får inte heller diskvalificera den som inte är tillräckligt stark för att slå sig fram eller som nästan helt saknar kontakter/nätverk.
Vår bedömning, säger Marika Markovitz, på Stockholms Stadsmission, är att det viktigaste för att minska psykisk ohälsa bland unga är att öppna fler vägar in i psykiatrin. Ur Dagens Samhälle 26 maj 2016.
Min bedömning, tänker jag, är att sätta in resurserna långt, långt tidigare. Självklart ska det också finnas tillräckliga resurser när skadan redan skett, dvs när signaler indikerar att sjukdomen hotar att bryta ut. Tillräckliga resurser behövs även för dem som redan drabbats av psykisk ohälsa.
Men det viktigaste av allt är att, så långt möjligt eliminera riskerna för psykisk ohälsa.
En viktig faktor är att stötta hemmet, att uppgradera familjens status. Föräldrar behöver få höra att de är viktiga i sina barns liv. De behöver få tilltro till sin förmåga och betydelse för sina barns trygghet. Och nu menar jag generellt. Det finns föräldrar som inte är bra för sina barn, men de är undantagen och om dem ordar jag inte just nu.
Näst efter familjen behöver skolan vara en plats som rustar barn och unga för uppgifter inom arbetsliv och samhälle.
Därnäst behöver samhället vara till för alla olika sorters kompetens, både praktisk, omvårdande och intellektuell. Samhället får inte heller diskvalificera den som inte är tillräckligt stark för att slå sig fram eller som nästan helt saknar kontakter/nätverk.
I ett bygge är varje liten byggsten viktig - tillsammans utgör de den stora konstruktionen.
Familjen är samhällets minsta byggsten och den är ovärderlig för samhället.
Gå inte på den Myrdahlska lögnen att tro att vi som är utbildade för att ta hand om och vägleda barn, vi experter, kan ersätta föräldrarna för våra barn.
Kanske beror en stor del av unga människors vilsenhet, otrygghet och ohälsa idag, på att en god och sund anknytning till föräldrarna inte hunnit ske under barnets tidigaste år.