klenalena.blogg.se

Jag är en kvinna som helt klart levt mer än halva mitt liv - statistiskt sett. Det är så det ser ut våren 2013 när jag startar denna blogg. Spännande nog har jag kvar en underbart lång och osannolik framtid som jag förväntansfullt ser fram emot. Exakt hälften av min stund på jorden har jag haft förmånen att vara gift med samme man, och vi är flerbarnsföräldrar. Barnen är en oförtjänt gåva som fyller oss med tacksamhet och förundran. Här vill jag dela med mig av erfarenheter, tankar och tips som jag önskar ska berika och locka fram glädje och eftertanke hos dig som läser.

Ensidigt enfrågesamhälle

Publicerad 2013-11-16 14:42:59 i Livet och samhället,

 Det är något speciellt med det svenska samhället när det kommer till olika synsätt, olika ståndpunkter och samvetsbetänkligheter.
 Oförmågan att klara av eller till och med stå ut med olika syn på en fråga eller företeelse är slående.
 
 Det tolereras inte några avvikelser i synen på vad jämställdhet betyder. Alla måste säga att det betyder att alla ska förvärvsarbeta 40 h/vecka.
 Som om det inte finns livsviktigt och samhällsnödvändigt arbete som måste utföras trots att det inte premieras med en anställningslön!
 
 Man får inte ifrågasätta små barns nytta med 20-40 h/vecka i förskola. Det får inte talas om olika behov i det här sammanhanget.
 Som om alla barn och alla familjer är lika och utvecklas på exakt samma sätt!
 
 Den som höjer rösten för de ofödda barnen manövreras snabbt ut i periferin.
 Som om det är en självklar sak att omständigheter ska få avgöra ett barns chans att få födas!
 
 Alla måste ställa upp på det som några har bestämt, i varje enskild fråga. Som i en diktatur, typ :-(
 
 Då jag för några år sen uttryckte min frustration över denna påtagliga enkelspårighet i svenskheten, sa en norsk vän:
 "Jag har funderat mycket över varför det är så i Sverige, men inte i Norge och Danmnark, och jag tänker att det kan ha att göra med att ni i Sverige aldrig har tvingats hantera en motståndsrörelse."
 
 Jag återkommer ofta till hans ord, och jag tror att en stor del av svaret ligger i dem.
 Att leva i ett ockuperat land där livet hänger på att veta vad som krävs av makten, och likväl sympatisera med  dem som försöker knäcka denna makt - det är omständigheter som kräver något annat än enkelspårighet.
 Att veta att vänner och kanske familjemedlemmar kämpar en icke tillåten kamp för att rätten ska segra - det förändrar en människa.
 Det utmanar själviskheten och bekvämligheten och trendigheten.
 
 Det kanske till och med mejslar fram ansvarstagande människor.
 
 Ingen människa kan, eller har rätt att, tvinga någons samvete att göra sanning till lögn eller lögn till sanning.
 
Pansarfordon, tillhörande de danska motståndsmännen.
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/9d/K%C3%B8benhavn%2C_april_1991._Bild_5..jpg
 

Tyranniets tvingande tystnad

Publicerad 2013-07-03 10:27:00 i Livet och samhället,

  Det saknas inte namn att välja bland för den som vill lista världens värsta tyranner:
  Herodes den store, Caligula, Djingis Khan, Maximilien de Robespierre, Adolf Hitler, Josef Stalin, Mao Zedong, Idi Amin, Augusto Pinochet, Pol Pot, Saddam Hussein, Kim Jong Il . . .
 (Uppräkningen är kronologisk efter när maktutövningen inleddes, inte graderande).
 
 
 Sanningen är inte bara krigets första offer, utan också tyranners och diktatorers första offer.
 
 Jag tror jag vågar säga att kvinnor är det andra offret.
 Denna min tes bestyrks av alldeles, alldeles för många exempel inte bara genom historien utan dagligen och stundligen över hela vår värld.
 Visst utsätts även män för övergrepp, och det är precis lika förfärligt, men antalet kvinnor som utsätts i krig och i diktaturer av den manliga makteliten är oöverskådligt och fasansfullt stort.
 
 För oss som har sluppit uppleva någotdera av detta går det inte att helt sätta sig in i.
 Det närmaste jag själv har kommit spåren av tyranniet, är genom ett par åldriga vänner som levt större delen av sina vuxna liv under diktatorn Ceausescu. Efter att ha bott flera år i Sverige fanns reflexen fortfarande kvar hos dem, att med jämna mellanrum vända sig om och se efter om de var förföljda eller iakttagna.
 
 Zainab Salbi skildrar personligt och omskakande vad ett skräckvälde gör med enskilda människor.
 I boken I skuggan av Saddam ger hon en inblick i hur ett påtvingat mönster av tigande, bortträngande och undertryckande av känslor bryter sönder och förstör familjer, relationer och människors goda personliga egenskaper.
 
 
 Zainab Salbi är tillsammans med maken Amjad Atallah grundare av organisationen Women for Women International, en ideell organisation som hjälper kvinnliga överlevare i krig.
 
se:  www.zainabsalbi.com
 
 Boken rekommenderas till läsning, både för att öka förståelsen för dem ibland oss om upplevt krig och förföljelse, våld och övergrepp
och också för att göra oss vakna över de första tecknen på sanningens tystande i vårt eget samhälle
 
 Tendenserna och tecknen finns ganska tydligt.
 Leta efter vilka ämnen och ståndpunkter i det offentliga rummet som tystas ned och tigs ihjäl.
 Var yrkesförbuden och karriärhindren finns.
 
 Allt är inte lika bra som det ser ut att vara i vårt svenska samhälle.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

hittarecept.se