klenalena.blogg.se

Jag är en kvinna som helt klart levt mer än halva mitt liv - statistiskt sett. Det är så det ser ut våren 2013 när jag startar denna blogg. Spännande nog har jag kvar en underbart lång och osannolik framtid som jag förväntansfullt ser fram emot. Exakt hälften av min stund på jorden har jag haft förmånen att vara gift med samme man, och vi är flerbarnsföräldrar. Barnen är en oförtjänt gåva som fyller oss med tacksamhet och förundran. Här vill jag dela med mig av erfarenheter, tankar och tips som jag önskar ska berika och locka fram glädje och eftertanke hos dig som läser.

Ensidigt enfrågesamhälle

Publicerad 2013-11-16 14:42:59 i Livet och samhället,

 Det är något speciellt med det svenska samhället när det kommer till olika synsätt, olika ståndpunkter och samvetsbetänkligheter.
 Oförmågan att klara av eller till och med stå ut med olika syn på en fråga eller företeelse är slående.
 
 Det tolereras inte några avvikelser i synen på vad jämställdhet betyder. Alla måste säga att det betyder att alla ska förvärvsarbeta 40 h/vecka.
 Som om det inte finns livsviktigt och samhällsnödvändigt arbete som måste utföras trots att det inte premieras med en anställningslön!
 
 Man får inte ifrågasätta små barns nytta med 20-40 h/vecka i förskola. Det får inte talas om olika behov i det här sammanhanget.
 Som om alla barn och alla familjer är lika och utvecklas på exakt samma sätt!
 
 Den som höjer rösten för de ofödda barnen manövreras snabbt ut i periferin.
 Som om det är en självklar sak att omständigheter ska få avgöra ett barns chans att få födas!
 
 Alla måste ställa upp på det som några har bestämt, i varje enskild fråga. Som i en diktatur, typ :-(
 
 Då jag för några år sen uttryckte min frustration över denna påtagliga enkelspårighet i svenskheten, sa en norsk vän:
 "Jag har funderat mycket över varför det är så i Sverige, men inte i Norge och Danmnark, och jag tänker att det kan ha att göra med att ni i Sverige aldrig har tvingats hantera en motståndsrörelse."
 
 Jag återkommer ofta till hans ord, och jag tror att en stor del av svaret ligger i dem.
 Att leva i ett ockuperat land där livet hänger på att veta vad som krävs av makten, och likväl sympatisera med  dem som försöker knäcka denna makt - det är omständigheter som kräver något annat än enkelspårighet.
 Att veta att vänner och kanske familjemedlemmar kämpar en icke tillåten kamp för att rätten ska segra - det förändrar en människa.
 Det utmanar själviskheten och bekvämligheten och trendigheten.
 
 Det kanske till och med mejslar fram ansvarstagande människor.
 
 Ingen människa kan, eller har rätt att, tvinga någons samvete att göra sanning till lögn eller lögn till sanning.
 
Pansarfordon, tillhörande de danska motståndsmännen.
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/9d/K%C3%B8benhavn%2C_april_1991._Bild_5..jpg
 
Kommentarer (0)
enfrågesamhälle, förskola, jämställdhet, motståndsrörelse,

Stulen samvetsfrihet

Publicerad 2013-11-10 22:06:35 i Samvetsfrihet,

  Samvetsfrihet finns inte längre i Sverige. Den har blivit stulen.  Smygande och lömskt har det skett, så att nästan ingen uppmärksammar det. 
  Det har gradvis skett en utveckling som innebär att när det stiftats en lag, som ger någon rätt att få något utfört - så har det väldigt snart blivit tvingande för alla och envar inom berörd yrkesgrupp att agera verkställare.
 
  Att avstå av samvetsskäl har i varje demokrati varit en rättighet.
  Den möjligheten finns inte längre i Sverige.
 
  Att, av samvetsskäl, avstå värnplikt respekteras. 
  Att, av samvetsskäl, avstå från av avsluta livet på ofödda barn upp till 18 veckor respekteras inte. Det accepteras inte ens. 
  Att, av samvetsskäl, avstå från att viga par av samma kön respekteras inte. Det accepteras inte heller. 
 
 Hur har en rättighet för den ena personen kunnat resultera i ett tvång för den andre?
 
 Åsiktsfriheten och yttrandefriheten är det också lite svajigt kring. Det får tydliga och kännbara följder för den som ens uttalar att man avstår i de båda senare fallen.
 
 
 
Kommentarer (0)
samvetsfrihet, yttrandefrihet, åsiktsfrihet,

Brinnande blandat och bränt blandat

Publicerad 2013-11-03 18:54:00 i Litteratur,

 

Har varit på resa och passat på att läsa. Långa flygresor är som gjorda för att drunkna i en bok, eller två.

Jag blev förtjust då jag fann en ny bok av Kahled Hosseini: Och bergen svarade. Hans båda tidigare, Flyga drake och Tusen strålande solar har stannat kvar i mig. De har målat landet och människorna så att det känns som att ha varit där. Förmedlat skärvor av den afganska folksjälen - om det nu finns någon enhetlig sådan.

Mina tidigare bilder från Afganistan var formade dels av någon kortare reseskildring av Jan Myrdal - troligen från 1960-talet – och dels från medias rapporteringar under Sovjets invasion och krig.

Inför bådadera var det lätt att förbli betraktaren.

Men Kahled Hosseini har förmågan att låta en komma innanför skinnet på människorna.

Att som man kunna göra även kvinnor så levande, så lätta att identifiera sig med som i Tusen strålande solar, det är mästerligt. Jag minns ett samtal jag hade med några afganska kvinnor här i Sverige. Vi kom att prata om just den boken och en av dem sa: ”Jag hittar min mamma i den. Det kunde varit hon.”

 Inför resan hade jag laddat ner två e-böcker. Då jag, alldeles för snabbt hade läst ut Och bergen svarade, fortsatte jag med nästa. Det var Brinnande livet, av nyblivna nobelpristagaren Alice Munro.

Jag hade tänkt under första tredjedelen av Och bergen svarade, att Kahled Hosseini här är störigt amerikaniserad, men känslan avtog något efterhand.

 Däremot var det så att redan efter ett par av Alice Munros noveller stannade det kvar en dålig eftersmak. Hon skildrar människors oförmåga att kommunicera, bristen på tydlighet, outtalade önskningar samt bindningar mellan människor som genomgående är osunda. Den svenska titeln är Brinnande livet och jag tänker att den titeln säger mer av de liv Kahled Hosseini ger mig i Och bergen svarade. Hans huvudpersoner har också bindningar till varandra. Där finns smärta, sorg, saknad och ansvarstagande som leder till bundenhet. Men ingen bitter eftersmak. Munros noveller innehåller något som osar, som när hår blir bränt i elden och det stannar kvar en obehaglig bränd odör.

Jag är inte säker på att jag kommer att läsa ut Munros novellsamling. Den känns som bränt och blandat för att alludera på godiset Gott och blandat.

 Kvar dröjer sig funderingen på skillnaden mellan brinnande och bränt.
 
 
Kommentarer (0)
Alice Munro, Kahled Hosseini,

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

hittarecept.se