Mina medmänniskorl
Vem av oss har valt föräldrar, kultur, land - eller för den delen att över huvud taget födas?
Vem sätter värde och pris på människan?
Vem äger jorden och dess resurser?
Vem kan ta med sig det minsta guldkorn, eller ens sandkorn ut ur detta livet?
Vad är vårt och vad är allas?
Tankarna jagar varandra genom mitt huvud när jag ser flyktingarna på Malmö central. Det blir mera närgånget att möta dem än att se bilder i media.
Vilsenheten.
Tröttheten.
Barnens lek runt de vuxnas ben, mellan väskor och stationsbänkar.
Hoppfullheten.
Hjälpen i form av mat, kläder och hygienartiklar - förmedlad av människor från staden och dess omgivningar.
Vem har fått kallelsen att ha åsikter?
När varje möte ger mig en fantastisk möjlighet att vara medmänniska,
att ge vidare den kärlek och omsorg jag fått av min Skapare, min Pappa i himlen.
han som velat, och skapat och köpt tillbaka varje människa jag möter på min livsväg.
Allt det som jag vill att människor ska göra mot mig, det ska jag också göra mot dem.
Det är Jesus som uppmanar.
Möjligheterna att göra det finns alltid nära inpå, men är lätta glömma bort i vardagslunken.
Nu utmanas jag väldigt konkret och påtagligt i min bekvämlighet och ganska inrutade vardag, när jag möter människor på flykt i mitt land, i min stad och på min bostadsort på landsbygden.
Jag påminns igen om att allt jag har det har jag fått som gåva att förvalta.
Den insikten hjälper mig att få rätt perspektiv.