Borttappat barnperspektiv II
I gårdagens radiointervju med jämställdhetsministern fick hon också frågan om sin syn på surrogatmödraskap.
Hon var inte så benägen att svara på frågan. Dock uttryckte hon viss förskräckelse över det faktum att kvinnors kroppar blir handelsvara. Det är en mycket viktig aspekt hon lyfte. Och det hedrar henne att hon inte tycker det är i sin ordning.
Men barnen då?
Jag kunde inte höra någonting om att det är förfärligt att barn blir handelsvara.
Barn har reducerats till att bli som en pryl bland andra. Bli någonting som man skaffar sig, någonting som vuxna anser sig ha rätt att få, till nästan vilket pris som helst.
Och som man sen inte ens behöver bry sig om att vårda och ägna tid åt. Det kan någon annan göra. För själv har man kanske större lust att satsa på karriären.
Karriären är en hård slavdrivare. Den kräver minst åtta timmars arbetsdag plus eventuell restid. Den tar inte hänsyn till sjuka eller kärlekshungrande barn. Den kräver och kräver, pressar hårdare och hårdare: häng med eller fall ifrån och missa din chans.
Barnets perspektiv hörs det alldeles, alldeles för lite om.
Barn är en gåva. Det får aldrig glömmas.
Barn har rätt att förvänta sig barndomslång föräldraomsorg. Den kan aldrig bytas bort till andra - inte ens till förskolepersonal. Vi ska bara, så att säga, toppa det som redan är i stort sett fyllt.
Barn behöver kärlek och tid. Det finns inget annat sätt att få harmoniska och välmående barn.
Det finns ingen genväg till trygghet för dem.
Vi som har fått den underbara gåva som barn är, behöver uppmuntra och stödja varandra i att tänka i olika perioder i livet. Där en period måste handla om att sätta sina barn på första platsen, och allt annat på andra plats.
Sen kommer det för den som får leva och ha hälsan, andra perioder då man kan satsa på sig sjäv, på karriären eller på sina fritidsintressen.
Det är förödande för hela familjen och för hälsan om man tror att man räcker till för alltsammans på en och samma gång. Det ser vi förfärande många exempel på i vårt samhälle.