Borttappat barnperspektiv I
Lyssnade vid lunchtid på radiointervju med jämställdhetsministern.
Tyvärr genomgående ensidigt budskap. Det handlade, som vanligt, en hel del om:
att kvinnor ska ha heltidsjobb och
att föräldraförsäkringen ska styras av politikerna.
Hon uttalade sig om "dem", alltså de andra, de som förhoppningsvis kommer att förstå...
De blev så tydligt att "vi politiker" är en grupp för sig, och en grupp som måste styra och bestämma över dem, i detta fallet småbarnsföräldrarna, de som inte själva förstår hur det måste vara.
Jag hörde ingenting om barnen. Och ingenting om att föräldrar har olika intressen, och olika god förmåga att se och möta små barns behov. I många familjer är det mamman, och i en del familjer är det pappan.
Jag hörde heller ingenting om ensamstående föräldrar, med ensam vårdnad om sina barn. I den gruppen är kvinnor i överväldigande majoritet. Ska de gå miste om några månaders föräldrapeng i de fall pappan inte är närvarande eller inte intresserad?
Det upphör aldrig att förvåna mig att det är män och mäns arbetslivsmodell som fortsätter att vara norm.
Tänk om vi kunde bli överens om att vända på tänket. Så att barnets självklara behov av både sin mamma och sin pappa kunde leda till att normen blir 6-timmars arbetsdag för både män och kvinnor. Så att barnen får mer tid med båda sina föräldrar, och familjen får mer tid tillsammans. Det skulle också skapa helt andra tidsmässiga förutsättningar för att dela på det praktiska arbetet i hemmet.