Nattsvart Narcissism
Narcissism som verkligen framstår i nattsvarta nyanser är det som stannar kvar efter läsningen av "En av oss".
Åsne Seierstad hade ambitionen att skriva en bok om massakern på Utöya utan att det skulle bli en bok om Anders Behring Breivik. Hon ville att den egentligen skulle handla om de drabbade.
Seierstad är, som vanligt, grundlig och har ett njutbart flyt i pennan.
Hon lyckas väl med att teckna porträtten av en handfull ungdomar och i viss mån deras familjer, några av offren.
Likväl är det den unge mannen med ett förfelat liv, som vilar som en tyngande skugga över alltsammans.
Skildringen tar tag.
De obekväma tankarna och insikterna borrar sig allt djupare in - och de smärtar:
Medvetenheten om människans möjlighet och förmåga att trasa sönder och riva ner, förstöra och göra illa. Både relationer och strukturer, liv och hälsa, framtid och hopp.
Vetskapen om att gränsen för det onda inte går mellan människor, utan att den skär rakt igenom varje människa - även mig.
Ingen av oss har valt det sammanhang och den familj vi föddes i. Under tillräckligt pressade och destruktiva förhållanden kunde det ha varit vem som helst av oss som gjort det Behring Breivik gjorde.
Att våga ta in den realiteten är en oslagbar utgångspunkt för att fatta att jag inte kan rädda mig själv.
Glädjen är att jag inte behöver det heller.
Skaparen har gjort sig känd för en ointresserad och maktgalen mänsklighet. Han gav oss sin son Jesus, som människa. Sonen tog straffet för vårt hat och våld, vår maktfullkomlighet och bortvändhet, vårt våldförande mot skapelsen och livet - både i dess början, blomning och vissnande.
Han erbjuder sig att byta plats med varenda en av oss, och få ha Gud till pappa.
Räddad av Hans kärlek är det destruktiva mönstret brutet,
och hoppet en verklighet!