Föräldraskapets försvårade förutsättningar
Föräldraskapet har genom alla tider och kulturer haft ett högt värde. Det har skyddats, och framför allt mödrar med små barn har generellt fått en särställning i positiv bemärkelse. Ett folks överlevnad och bestående hänger på att det föds barn och att nya generationer skickliggörs för att ta över.
Så är det inte längre i Sverige.
En mängd olika krafter driver en utveckling som näst intill omöjliggör ett föräldraskap i dess viktigaste aspekter.
För att barn ska få bästa möjliga förutsättningar att bli trygga, självständiga vuxna med förmåga till empati och samspel med andra behövs föräldrar. Föräldrar som är närvarande och beredda att offra tid och krafter. Beredda att sätta barnet och dess behov i första rummet och sig själv i andra.
Politikerna i Sverige har under de senaste årtiondena indoktrinerat befolkningen med budskapet: du duger inte som förälder - det behövs experter för att ta hand om ditt barn.
När inte 100 % av landets föräldrar gickt på den myten, infördes allmän gratis förskola för 4-5 åringar. När inte heller det ledde till att riktigt alla lät sig övertygas kom allmän förskola för 3-åringar.
Sen kom "rätten" att låta barnet vara på föskola då förälder är arbetslös och sjukskriven, vilket i och för sig kan vara nödvändigt emellanåt, men inte ens när barnet får ett syskon är första prioritet att få vara med sin förälder. Utan då "får" det äldre barnet ha kvar sin förskoleplats. Underförstått - de kan gå miste om något: sin förskoleplats, sina jämnåriga eller "förskoleexperterna".
Men tid med föräldrarna, är det alldeles ointressant?
Ja, av den högljudda debatten att döma, så är det så.
Förskolan tycks ha barnmonopol.
Allt detta saluförs i termer som "ökad valfrihet" men i verkligheten är det mer åt det motsatta hållet. De föräldrar som fortfarande tror på sin egen betydelse för sitt barn tvingas om och om igen motivera sitt beslut att säga "nej tack", och möts av en hel del oförståelse.
Vem tror på allvar att man kan
lämna in sitt barn på förskola på morgonen från ca 1 års ålder,
låna hem dem för att sova eller skjutsa dem till olika aktiviteter före sänggåendet,
fortsätta på liknande sätt och låta skoldagen förlängas med fritids och sen fritidsgård,
och sen som en självklarhet hämta hem en nybakad student
som är välartad, trygg och harmonisk
och som, i sinom tid, är beredd att ställa upp för sina karriärstressade föräldrar?
Christian Braw, präst, teol dr och docent säger: "Den, som inte vill tillerkänna föräldrarskapet det högsta livsvärdet, kan byta blöjor på sig själv på långvården".
