klenalena.blogg.se

Fredspristagare

Publicerad 2017-01-01 22:49:00 i Allmänt,

Sällan har jag blivit så uppmuntrad och glad över valet av fredspristagare som i december 2016.

Colombias president Juan Manuel Santos får priset för sina ansträngningar att få till ett fredsavtal med Farc-gerillan.

Efter mer än 50 år av meningslösa och brutala handlingar finns det hopp om fred. Ett par hundra tusen människor har fått sätta livet till, ytterligare hundra tusen saknas och miljoner har drivits på flykt.

Personer som Bruce Olson och Ingrid Betancourt har

varit gerillans fångar och

kan vittna om ofattbart

lidande både fysiskt och psykiskt.

FN anses ha spelat en viktig roll i förhandlingarna.

Men dolt för de flestas ögon har det pågått ett helt annat slags arbete. Människor har bett och evangeliserat. En av dem är

Russell Martin Stendal. Han har sedan barnsben bett för landet och för gerillan. Ett antal gånger har han tillfångatagits , knutit relationer och fått ingång hos många med evangeliet. Och just evangeliet om Jesus är den kraft som kan förvandla människor fullständigt, och ge dem ett helt nytt mål och en ny inriktning för sina liv.

Tack Jesus!

Kommentarer (0)

Saftiga morots- och broccolibiffar

Publicerad 2015-10-16 21:47:11 i Allmänt,

Ändrade ett recept jag hittade på webben, och lagade de här saftiga vegetariska biffarna. Jättegoda!

18 biffar räcker till 4-5 personer

3 potatisar, skalade

4 stora morötter, skalade och skivade

8 dl broccolibuketter, det går bra med fryst

2 lökar, hackade

2 vitlöksklyftor, hackade

2-3 dl riven ost

1ägg

olivolja

salt

svartpeppar

Värm ugnen till 200 grader C. Lägg morötter, broccolibuketter, lök och vitlök på en plåt. Ringla över olivolja, salt och svartpeppar. Rosta i ca 30 minuter, tills grönsakerna mjuknat.

Skala potatisen och koka tills den är mjuk. Mosa potatisen.

Lägg de rostade grönsakerna i en matberedare och blanda tills finhackat. Tillsätt potatismos, ost och ägg och rör om. Smaka av blandningen och tillsätt salt och peppar om det behövs.

Förbered en bakplåt genom att täcka den med bakplåtspapper och spraya den lätt med lite matolja

Forma blandningen till biffar och placera dem på bakplåten. Grädda i 220 graders ugn i 10-15 minuter. Vänd biffarna en gång under gräddningen.

Det går också bra att steka i stekjärn.

Till detta gjorde jag en shiro-röra. Shiro är kryddat kikärtspulver. Dottern brukar ha med shiroblandning från Etiopien.

Så här gjorde jag:

1 1/2 dl hackad lök bryns i lite olja, häll på

1 1/2 tsk salt

1 1/2 tsk vitlökspulver

1 msk berbere ( Etiopisk pepparblandning), häll på

3 dl grönsaksbuljong + 1 extra dl vatten och koka upp, rör sen ner

1 1/2 dl shiro och därefter några matskedar olja.

Lycka till!

Kommentarer (0)

Möten Med Minnen IV - riskfylld renlighet

Publicerad 2014-07-29 10:22:00 i Allmänt,

I min barndoms by var det ingen som hade badrum i slutet på 1950-talet.

Man hade vanligtvis en annan syn på hygien bland bönderna.

Eftersom badkar, dusch och varmvatten ännu inte kombinerats blötte man inte ner hela kroppen var och varannan dag. Undantaget varma sommardagar efter slitet med hö.

De som inte ville lukta stall och gödsel var noga med att skilja ladugårdskläderna från finkläder. Man hade två tamburer: köksfarstun var till för stallkläderna och där hängde fars arbetsoverall och vadmalsväst, och övriga familjens dito plagg.

Vi barn hade tre uppsättningar kläder: stallkläder, skolkläder och finkläder. Jag tror det räddade oss från att mobbas för att sprida gödseldoft i skolan.

Det var inte lika strikt med det i alla familjer, och minns vilka klasskamrater som hade en vidhängande lagårdsdoft.

Tvättade sig gjorde man i mitt föräldrahem, vid köksvasken. Det blev ansiktet, händerna, armarna och möjligtvis skuldrorna samt fötterna. Det utvecklades en beundransvärd skicklighet i att svänga upp en fot i taget i köksvasken.

Emellanåt kom zinkbaljan in och placerades mitt på köksgolvet. Vattnet värmdes i vedspisen eller i grytor på den. Vi barn fick börja badet, och sen blev det de vuxnas tur.

Nu lever zinkbaljan sitt liv som tomatodlarkärl.

Hur det gick till i andra familjer är jag inte helt insatt i. En grannfamilj hade ett badkar i källaren ganska tidigt.

Bonden Edvin hörde till dem som kanske inte alls brydde sig om att använda vatten till mer än händerna. Huruvida han tog det stora julbadet en gång om året eller ej, må vara osagt.

Han omgavs i vart fall av en alldeles egen odör, och efter den kände hans tjur honom.

Något av de allra sista åren av 1950-talet hamnade Edvin på sjukhus, och där blev han ordentligt tvättad, vilket blev vådligt. När han kom hem kände förstås inte tjuren igen honom utan gjorde utfall.

Han klarade sig som väl var utan skador. Men gissningsvis befästes han i sin uppfattning att för mycket renlighet är förenat med livsfara.

Kommentarer (0)

Sigrid Kahle

Publicerad 2014-01-03 23:51:00 i Allmänt,

Ser i tidningen att Sigrid Kahle är död.

Lyssnade på henne för ca 10 år sen.

Det var en fullständigt osannolik erfarenhet: I mer än en timme stod en åldrad, färglös och totalt ostylad kvinna och bara pratade - utan hjälpmedel typ bilder, mikrofon eller uttrycksfullt kroppsspråk,

OCH det fungerade!!!

De tre yngsta barnen, då mellan 10 och 15 år, var med och också de var trollbundna.

foto från Albert Bonniers förlag, Copyright/fotograf: Sofia Runarsdotter

Säkert och översiktligt drog hon upp linjerna för de senaste 1500 årens bakgrund och historia till kulturerna från Pakistan i öster över Iran, Irak och nordafrika till Marocko i väster. Hon kunde stormännen och deras släkter på sina fem fingrar, samt hur deras förflyttningar och bosättningar för mer än tusen år sen färgat historia, kultur och religion i respektive region.

Lika fascinerande var det att därefter läsa hennes första memoarbok "Jag valde mitt liv", och finna hur hon liksom i en bisats formulerar hur det förändrade hennes liv att i en mässa plötsligt få visshet om att detta gäller mig.

foto från Adlibris

Miljoner människor världen över delar hennes erfarenhet att kristen tro är på riktigt.
Julen har ett oanat djup!

Kommentarer (0)

Tillintetgörande transaktioner

Publicerad 2013-08-04 22:00:00 i Allmänt,

Tillvarons förflyktigande tendenser blir alltmer uppenbara i detta konsumismens samhälle.

Det mesta av det som har varit fast och upplevts säkert och förblivande har vi gjort utbytbart.

Vi blir konsumenter i större utsträckning än de flesta av oss har klart för sig. Att konsumera blir för allt fler en identitet. Det handlar inte längre enbart om dagligvaruinköp, eller shopping av lite flärd. Det senare behövs emellanåt som lite extra krydda.

Nej, det oroväckande nya är att det är som konsumenter vi tillerkänns vårt värde

som Patricia Lorenzoni så träffande uttrycker sig i en rescension, i HD, av Zigmunt Bauman

På konsumtionsindustrins soptipp:Om ungdomar, utbildning och utstötning.

Vi väljer idag avtal för el och telefoni, vi ska ta ställning till sjukförsäkringar, pensionssparande och vi väljer på Facebook saker, tendenser och handlingar att gilla.

Det förväntas att vi är medvetna konsumenter och som sådana visar både etisk medvetenhet och omsorg/kärlek.

Allt detta är gott i sig.

Men när det används för att bygga vårt eget varumärke, visa upp en fin fasad, för att bli uppmärksammade och sedda - vart är vi då på väg?

Till och med relationer recuceras till transaktioner, uttrycker sig Patricia Lorenzoni. Vi utför allt fler av våra handlingar som konsumenter.

Behandla relationer som transaktioner . . .

En fullständigt främmande inställning i min tankevärd. Att bara ta ut det jag vill ha, vara "uppkopplad" några minuter och sen rikta uppmärksamheten mot något annat/någon annan.

Jaget i centrum - och vad blir kvar när jag konsumerat färdigt och förbrukat livet och kärleken i mina relationer?

Trampat ner och trampat sönder, krossat det sköra . .

Plockat blommorna och lämnat brutna strån efter mig.

Kan en sådan kultur överleva?

Det finns en annan relation - det finns någon som väntar

och som älskar

och som säger om sig själv:

Ett brutet strå ska han inte krossa,

och en rykande veke ska han inte släcka,

förrän han har fört rätten till seger.

Och till hans namn ska folken sätta sitt hopp.

Kommentarer (0)

Skapa med Sax och Symaskin

Publicerad 2013-07-11 18:05:00 i Allmänt,

Förmågan att kunna skapa är en av de underbara gåvor Skaparen har utrustat oss människor med.

Skapa med toner, med penna, med pensel, med verktyg i trä, sten eller lera, skapa med nål och tråd eller sax och symaskin. Det finns nästan oändliga möjligheter.

Somliga är rikt utrustade med skaparskicklighet, andra mindre. Alla kan vi dock njuta av resultaten - egna eller andras :-)

Jag fann ett tyg i veckan. Det lämnade mig ingen ro. Någonting i det drog mig tillbaka och efter några dagar återvände jag till affären och förvärvade en bit.

Entusiastiskt plockade jag fram sax och symaskin...

Nu är jag nöjd innehavare av två fina väskor/kassar.

En lite större för shopping, och en liten behändig att stoppa sammanträdeshandlingar i.

Och en tänkvärd text att bära med sig...

Kommentarer (0)

Slippa svampinfektion

Publicerad 2013-06-26 12:59:00 i Allmänt, Hälsa,

Alltför många lider av svampinfektioner. Till de besvärligare hör dylika infektioner i underlivet. Det drabbar både män och kvinnor och smittar :(

Man känner sig som om man har grus lite varstans i maskineriet . . . (på stranden vid Stenshuvud, Skåne)

Pröva att dricka TRANBÄRSJUICE du som är drabbad. Väldigt många blir helt av med besvären bara genom att dricka lite juice.

Enklare kan det knappast bli :)

Även urinvägsinfektion brukar försvinna av tranbärsjuice :)

Juicen förändrar ph-värdet i kroppen, och infektionen trivs inte längre.

Sprid informationen så att fler slipper kladdiga salvor och diverse läkemedel och bäst av allt - blir av med besvären :)

Kommentarer (0)

Norsk nationalstolthet

Publicerad 2013-05-17 21:24:00 i Allmänt,

I Norge firar man sin nationaldag i dag den 17 maj. Och man firar med besked. I princip alla deltar. Norrmän är stolta över att vara just norrmän.

Hur kan det komma sig att det är så stor skillnad mellan nationaldagsfirande i Norge gentemot Sverige?

Kan det handla om att:

veta vem man är,

känna sina rötter - lära av historien,

kämpa tillsammans och sluta sig samman i krig och katastrofer,

finna en vi-känsla, uppleva delaktighet och ta ansvar för landets bästa

När man vet vem man är har man en stabil grund och trygghet i mötet med andra kulturer och kan vara öppen och välkomnande utan att förlora sin identitet.

I Norge har man lyckats. Förra året firade nio av tio icke-västliga invandrare Norges nationaldag.

Imponerade och glädjande.

Kom igen Sverige!