Tillintetgörande transaktioner
Tillvarons förflyktigande tendenser blir alltmer uppenbara i detta konsumismens samhälle.
Det mesta av det som har varit fast och upplevts säkert och förblivande har vi gjort utbytbart.
Vi blir konsumenter i större utsträckning än de flesta av oss har klart för sig. Att konsumera blir för allt fler en identitet. Det handlar inte längre enbart om dagligvaruinköp, eller shopping av lite flärd. Det senare behövs emellanåt som lite extra krydda.
Nej, det oroväckande nya är att det är som konsumenter vi tillerkänns vårt värde
som Patricia Lorenzoni så träffande uttrycker sig i en rescension, i HD, av Zigmunt Bauman
På konsumtionsindustrins soptipp:Om ungdomar, utbildning och utstötning.
Vi väljer idag avtal för el och telefoni, vi ska ta ställning till sjukförsäkringar, pensionssparande och vi väljer på Facebook saker, tendenser och handlingar att gilla.
Det förväntas att vi är medvetna konsumenter och som sådana visar både etisk medvetenhet och omsorg/kärlek.
Allt detta är gott i sig.
Men när det används för att bygga vårt eget varumärke, visa upp en fin fasad, för att bli uppmärksammade och sedda - vart är vi då på väg?
Till och med relationer recuceras till transaktioner, uttrycker sig Patricia Lorenzoni. Vi utför allt fler av våra handlingar som konsumenter.
Behandla relationer som transaktioner . . .
En fullständigt främmande inställning i min tankevärd. Att bara ta ut det jag vill ha, vara "uppkopplad" några minuter och sen rikta uppmärksamheten mot något annat/någon annan.
Jaget i centrum - och vad blir kvar när jag konsumerat färdigt och förbrukat livet och kärleken i mina relationer?
Trampat ner och trampat sönder, krossat det sköra . .
Plockat blommorna och lämnat brutna strån efter mig.
Kan en sådan kultur överleva?
Det finns en annan relation - det finns någon som väntar
och som älskar
och som säger om sig själv:
Ett brutet strå ska han inte krossa,
och en rykande veke ska han inte släcka,
förrän han har fört rätten till seger.
Och till hans namn ska folken sätta sitt hopp.
