klenalena.blogg.se

Jag är en kvinna som helt klart levt mer än halva mitt liv - statistiskt sett. Det är så det ser ut våren 2013 när jag startar denna blogg. Spännande nog har jag kvar en underbart lång och osannolik framtid som jag förväntansfullt ser fram emot. Exakt hälften av min stund på jorden har jag haft förmånen att vara gift med samme man, och vi är flerbarnsföräldrar. Barnen är en oförtjänt gåva som fyller oss med tacksamhet och förundran. Här vill jag dela med mig av erfarenheter, tankar och tips som jag önskar ska berika och locka fram glädje och eftertanke hos dig som läser.

Ensidigt enfrågesamhälle

Publicerad 2013-11-16 14:42:59 i Livet och samhället,

 Det är något speciellt med det svenska samhället när det kommer till olika synsätt, olika ståndpunkter och samvetsbetänkligheter.
 Oförmågan att klara av eller till och med stå ut med olika syn på en fråga eller företeelse är slående.
 
 Det tolereras inte några avvikelser i synen på vad jämställdhet betyder. Alla måste säga att det betyder att alla ska förvärvsarbeta 40 h/vecka.
 Som om det inte finns livsviktigt och samhällsnödvändigt arbete som måste utföras trots att det inte premieras med en anställningslön!
 
 Man får inte ifrågasätta små barns nytta med 20-40 h/vecka i förskola. Det får inte talas om olika behov i det här sammanhanget.
 Som om alla barn och alla familjer är lika och utvecklas på exakt samma sätt!
 
 Den som höjer rösten för de ofödda barnen manövreras snabbt ut i periferin.
 Som om det är en självklar sak att omständigheter ska få avgöra ett barns chans att få födas!
 
 Alla måste ställa upp på det som några har bestämt, i varje enskild fråga. Som i en diktatur, typ :-(
 
 Då jag för några år sen uttryckte min frustration över denna påtagliga enkelspårighet i svenskheten, sa en norsk vän:
 "Jag har funderat mycket över varför det är så i Sverige, men inte i Norge och Danmnark, och jag tänker att det kan ha att göra med att ni i Sverige aldrig har tvingats hantera en motståndsrörelse."
 
 Jag återkommer ofta till hans ord, och jag tror att en stor del av svaret ligger i dem.
 Att leva i ett ockuperat land där livet hänger på att veta vad som krävs av makten, och likväl sympatisera med  dem som försöker knäcka denna makt - det är omständigheter som kräver något annat än enkelspårighet.
 Att veta att vänner och kanske familjemedlemmar kämpar en icke tillåten kamp för att rätten ska segra - det förändrar en människa.
 Det utmanar själviskheten och bekvämligheten och trendigheten.
 
 Det kanske till och med mejslar fram ansvarstagande människor.
 
 Ingen människa kan, eller har rätt att, tvinga någons samvete att göra sanning till lögn eller lögn till sanning.
 
Pansarfordon, tillhörande de danska motståndsmännen.
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/9d/K%C3%B8benhavn%2C_april_1991._Bild_5..jpg
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

hittarecept.se