Bortglömt barn i bakåtvänd barnstol i bilens baksäte
Döden är något främmande. Det blir alldeles extra tydligt när det är unga människor eller barn som dör. Egentligen borde det vara lika uppenbart då åldringar slutar livet.
Vi blir bara så avtrubbade av det som händer tillräckligt ofta att vi inte reagerar. Även det främmande och det onaturliga uppfattas till slut som vanligt och näst intill naturligt.
Läge att påminna sig om att Livets designer aldrig hade med döden i sitt konstverk. Inte sjukdom och vissnande heller. Det är något främmande som kommit in.
Genom media påminns vi flera gånger dagligen om döden. Den kommer oss vardagligt nära, trots att vi i vårt samhälle skjuter den ifrån oss på alla möjliga olika sätt.
Påträngande nära varje förälder smyger sig döden när vi hör om den bortglömda tvååringen i bilen.
Familjetragedi.
Vi kan inom oss se bilden av en tvååring som sitter tyst, kanske sovande, i bakåtvänd barnstol i bilens baksäte.
Morgonstressad pappa med tankarna överfulla av allting annat.
Denna splittrade tillvaro med en aldrig sinande ström av intyck och krav, ställningstagande och avbrott. Press och stress.
Insikten om att det kunde varit precis vem som helst av oss. Det kunde varit jag. Under tillräckligt pressade förhållanden kan vi allesammans göra hur stora misstag som helst.
För många år sen hade jag förmånen att lyssna till en underbar kvinna som då hade hand om Malmös alla barnmisshandelsfall. Vi var ett gäng pedagoger som mötte misshandlade barn i vår dagliga verksamhet. Erfaret och ödmjukt betonade hon att vem som helst av oss skulle kunna bli en barnmisshandlare om även vi hamnade i omständigheter som övergick vår förmåga.
Hon förmedlade en insikt som är ovärderlig i mötet med andra.
Bara den som ser sin egen ofullkomlighet kan finnas till för sin icke-perfekte medmänniska. Och ge förståelse, kärlek och förlåtelse.
Jag bara hoppas att dessa drabbade föräldrar söker sig till den ende som har det liv att erbjuda som döden inte rår på.
Som har sörjt en död.
Och som själv har smakat döden.
Men som vann över den.
