Söker Samvetsfrihet
Läste just en insändare där en man uttrycker förundran över förslaget "att vårdpersonal skulle få avstå att medverka i till exempel aborter!", och han fortsätter "Jag vet inte riktigt var man ska bli av. Detta är helt galet."
Många högljudda röster i debatten säger detsamma med lite olka formuleringar.
En stilla undran: hur många av dem som tänker och tycker i dessa banor har tagit reda på vad en abort faktiskt är?
Vårt första barn fick vi se på ultraljud i vecka 8. Det lilla hjärtat slog regelbundet och tydligt. Det var inte mitt hjärta vi såg arbeta, det var vår sons. En egen liten individ redan då.
Vårdpersonal lovar att stå i livets tjänst. Borde det inte i en demokrati vara alldeles självklart att få avstå att handla tvärs emot det man lovat?
Samvetsfrihet är ju en mänsklig rättighet enligt FN:s deklaration. Den har även Sverige ställt sig bakom.
Efter att ha lyssnat till ett antal kvinnor som bär på sår efter att ha gjort abort, hört deras vrede över att ingen ifrågasatte deras val innan det var försent, mött deras sökande efter ett möte med sitt aborterade barn, bl a genom seanser, så känner man sin litenhet som medmänniska.
Det är liksom inte läge att ta till de diktatoriska tongångarna för att tvinga alla att rätta in sig i ledet.
Hör verkligen idén att tvinga alla i en yrkesgrupp att mekaniskt utföra arbetsuppgifter som får livslånga konsekvenser för en annan människa, hemma i en demokrati?
Jag efterlyser ett klimat där de svåra frågorna tas på allvar. Där samvetsfriheten i praktiken belyses. Där vi kan leva sida vid sida i respekt för varandra just för att vi intar olika ståndpunkter.
