Traditioner och tillhörighet
I en tid när mycket av vårt kulturarv, av tro och traditioner omprövas och förkastas visar sig betydelsen av igenkännande. Detta blir extra tydligt under jultiden.
Vad är det som gör att julmusiken och de gamla välkända julsångerna och -psalmerna hörs från högtalarna i köpcenter redan veckovis innan det ens är advent? Vad är det som gör att kyrkorna fylls av människor på första Advent, vid julaftons midnattsmässa samt på julottan? Och bland dem många som för övrigt klart uttalar sitt ointresse av kyrka och gudstjänstliv.
Detta kan man fundera över.
Vi hade ett bröllop i familjen lördagen före jul.
Jag brukar alltid vänta med julgran och julpynt till de allra sista dagarna före jul. Men då det i år varit väldigt mycket förberedelser och praktiskt arbete inför bröllopet, samt ett stort antal övernattningsgäster, vilket innebar en del efterarbete, menade jag att t ex de röda julgardinerna i köket kunde få vila sig till nästa jul. Liksom julpyntet i granen. Med ljusslinga och ett par glittergirlanger menade jag att den var sparsmakat fin.
Till min förvåning protesterade yngste sonen 21 år. För honom var det viktigt med alltihop. Han tillbringade förra julen i Kalifornien där han studerar, och är i år enbart hemma två veckor på grund av storebrors bröllop.
Det var som om de invanda jultraditionerna var extra viktiga för att ge honom en ordentlig hemkänsla.
Kanske är detta allmänmänskligt. I en tid av både stora och snabba förändringar visar sig vårt behov av sammanhang och tillhörighet, av att ha någonting att knyta an till, att känna igen. Att ha mönster som återkommer tycks ge ett förstärkt mått av trygghet och hemkänsla.
Jag är övertygad om att den viktigaste faktorn för trygghet och hemkänsla är föräldrarna. Familjen är det sammanhang där vi behöver kunna fylla vår "känslotank". Hemmet ska få vara det ställe där vi rustas för livet - framför allt mentalt och själsligt . Först därefter kan man med framgång bygga på med det förskolan har att ge.
Vi som är vuxna behöver arbeta för att alla barn i vårt land ska få möjlighet att knyta an till sina föräldrar (eller i förekommande fall, sina vårdnadshavare). Detta är grunden för en djup trygghet och sund hemkänsla.
När den är på plats, finns också förutsättningar för att kunna sålla bland yttre attribut vid t ex julen - och inte okritiskt svälja hela det kit som konsumismens profitörer försöker skapa behov av.
Han, vars födelse vi firar julen till minne av, behövde ett hem. Universums skapare lät sig födas som människa och valde en mor och en familj.
Det kanske har något att säga också till oss.
