klenalena.blogg.se

  Göran Rosenbergs berättelse om sin fars väg från Auschwitz, med titeln Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz är en omvälvande läsuplevelse.

 Rosenberg är en ordkonstnär och ordhanterare äv det sällsynta slaget. Jag är full av beundran över det finstämda, kärleksfulla och alltigenom respektfulla sätt med vilket han skildrar sin fars liv, kamp, drömtransformeringar och val.

 Författaren har förmågan att, på riktigt, inta barnperspektivet när han letar sig bakåt till de allra tidigaste barnaåren och fogar samman minnenas skärvor.

 

 Skuggorna från faderns ungdomsår i judeghettot i Lodz i Polen och från vistelsen i Auschwitz hinner till slut i fatt.

Göran Rosenberg reser både geografiskt och genom dokumentationer och arkiv.

 

Han skriver boken till sin pappa alltifrån de "dagarna då din värld likvideras" till det obegripliga slutet.

 Han återger Chaim Rumkowskis tal från den 4 september 1942 där denne ber sina judiska landsmän i ghettot att utleverera alla barn under 10 år samt alla sjuklingar och gamlingar, sammanlagt minst 20 000,

  och reflekterar:

  "Jag vet inte vad någon kan hoppas på efter att ha hört det. 

 ...ett tal som inte kan missförstås.

 Eller ett tal som måste missförstås för att din värld inte omedelbart ska kollapsa under tyngden av sin monumentala meningsöshet och likvideras på stället."

 

 Rosenbergs ödmjukhet fyller mig med beundran och eftertanke då han skriver:

  "I september 1942 ställs Chaim Rumkowski, ordförande för judarnas äldreråd i ghettot i Lodz, inför ett val som jag inte finner någon historisk motsvarighet till, och fattar ett beslut som jag anser mig sakna auktoritet och förmåga att säga något om. Så jag säger ingenting, jag bara konstaterar att i augusti 1944 står ghettot i Lodz kvar medan ghettot i Warszawa är likviderat."

 

  Göran Rosenberg lyfter fram några viktiga tankar av Primo Levi, italiensk kemist och författare med erfarenhet av Auschwitz.

 " Primo Levi...frågar sig vad vi andra skulle ha gjort i Rumkowskis ställe. Vad dagens européer skulle göra om de ställdes i Rumkowskis skor. Han anser att frågan är fortsatt ororäckande och angelägen. ... Att han i Rumkowskis ambivalens ser ambivalensen i vår västerländska civilisation...att vi precis som Rumkowski är 'beredda att anpassa oss till makten...'"

 

 Rosenberg anar att Primo Levi brottas med sin växande vanmakt över glömskan och likgiltigheten, den vanmakt som med tiden kommer att bli också vår.

 

  Att minnas

  för att motarbeta att historiens våldsamma misstag upprepas är allas vår utmaning.

 

  Och att föra vidare förvärvade insikter till kommande generationer på ett fruktbärande sätt

  låt det bli en av våra gemensamma insatser för framtiden