klenalena.blogg.se

 

  Skaffat Skånetrafikens sommarkort och njuter av åkandets möjlighet. 

  Resandets vila.

  Att slippa vara skärpt och koncentrerad i trafken utan kunna låta tankarna ta paus. Låta dem smyga sig iväg på sidospår och utflykter.

  Kunna läsa en bok, eller ta itu med dagars växande posthögar.

  Eller bara njuta av naturens skiftningar från bussens eller tågets fönster. Låta regnet piska rutan och ha det bra i trängsel eller med gott om plats för både benen och ryggsäcken. Det kvittar - vilan infinner sig ändå.

 

 

  Har nog alltid älskat att åka tåg 

  och buss kan också gå bra. Trots att jag skakats om i obekväma skolbussar på dåliga vägar under hela min grundskoletid.

 

  I mitt hem hade vi inte bil förrän jag var 6 år. Innan dess var det cykel eller traktor (uppvuxen på liten bondgård) som tog oss in till samhället varifrån rälsbussen gick. Den var ett slags tåg, gulorange till färgen vill jag minnas. Hårda raka säten, men ändå alldeles utmärkt att åka med.

 

  Grannen, som körde skolskjuts, hade en volkwagnsbuss och skjutsade ibland.

  Bland de ljusaste minnena hör de somrar då vädret var bra och höet kommit in i tid. För att fira skjutsade grannen oss, sin egen familj och vår och kanske någon mer, till havet för att bada. Det var fyra mil dit och var en exotisk upplevelse för ett barn från landet i mitten av 60-talet.

 

  Åkandet har för mig alltid inneburit avbrott från vardagsslitet och gett nya upplevelser.

 

  Skånetrafiens sommarkort är en bra uppfinning!