Förvalta - förfoga - förneka
Jag är övertygad om att livet är en gåva vi fått att förvalta.
Ett pärlband av dagar som ges oss. Dagar att ta emot. Dagar och stunder att glädjas över och njuta av. Dagar innehållande erfarenheter att förhålla sig till. Dagar och händelser att formas av.
Det finns en upphovsman.
Mycket som är underbart, ofattbart och osannolikt kan vi människor göra, men tända liv kan vi inte. Även vid kloning behövs det en levande cell.
Märkligt är det därför att uppfattningen att vi förfogar över livet, ja att vi äger vårt liv, och får göra precis vad vi vill med det, vinner mark.
Ännu värre är hållningen att man får göra hur man vill med andras liv. Det är den uppfattningen som föder våld, utnyttjande och slaveri.
Ansvarighet är ett av människans adelsmärken. Till skillnad från andra levande varelser har vi förmågan att ta ansvar. Därför kan vi också avkrävas ansvar. Ansvar för vad vi gjort med vårt liv och med våra relationer.
Föräldraansvar är något odiskutabelt genom alla tider och i alla kulturer.
Därför är det oerhört sorgligt, oroväckande och alldeles förfärligt att en tvillingpappa avsäger sig faderskapet för ett av barnen. Han påstår sig endast ha samtyckt till ett barn. Paret fick tvillingar efter att ha fått hjälp utomlands att plantera in embryon. (Aftonbladet 20140213)
Någonstans har det gått alldeles väldigt fel i människans uppfattning om livet som någonting att förfoga över med självbestämmanderätt och utan ansvarighet, frikoppkad från Livets upphov och Skapare.
